Kära läsare

Den här boken finns i dina händer tack vare de människor som har gett mig tillgång. Tillgång till sina lägenheter, bostäder och föreställningar; till sin konst, sin verkstad, sitt förlag och sina studior; tillgång till sina liv, minnen, kunskap, tid och pengar. Därför vill jag tacka en hel del människor.

Först och främst — oavsett om de finns med i den här boken eller inte — älskar och tackar jag varenda könsickekonform, trans*, queer flykting och asylsökande jag har träffat. Tack, Prince Emrah, för din vänskap, ditt förtroende och de dörrar du har öppnat för mig; tack, Reza, för att du uppmuntrade mig att berätta de queera flyktingarnas historier; Keil Li Divon, för att vara min fabelaktiga musa och vän. Tack, Suryani, för att du delade din visdom och dina läckra rätter, som du lagade veganska särskilt för mig. Utan någon särskild ordning — Aria, Ali, Dalaa, Patricia, Mirna, Mudi, Arya, Ferdos, Romina, Berfin, Defne, Elina, Nikita, Shugar, Suryani, Mona, Julie, Zina, och de som föredrar att förbli anonyma; tack för att ni litade på mig. Till folk från performancekonstscenen: magdansöser, dragartister, House of Royals och House of Living Colors; tack för att ni gjorde mig till en del av ert team och för att ni visade mig hur ni hittar er väg och trivs.

Tack, Sema Karaman, för att du är min kompass, min mentor, manager och musa; den här boken är möjlig tack vare ditt tidiga, formande redaktionsarbete och ditt ständiga stöd till varje del av den här boken. Anton Licht, min hemliga redaktör, manager och samlare, tack för att du uppmuntrade mig när jag behövde det som mest. Tack, Mehmet Taner Demir, för att du trodde på mig från början, för att du är en fantastisk vän och för att du finansierade den här boken. Istem Duygu Akalp, min musa och inspiration, tack för att du visade oss hur man lever ett liv med goda avsikter och positiv inverkan. Utan er alla hade den här boken inte blivit till.

Tack, mamma, för att du visade mig hur man lever med principer och omsorg. Ece Durgun, min syster, tack för att du tog mig med på den promenad som formade bokens ryggrad. Pappa, tack för att du gjorde mitt liv färgstarkt. Tack, Alaz, för att du alltid lyssnade på mig utan att döma, varje gång jag behövde bli hörd. Tack, mina vänner, Rakaya Lisa, Selen Küçükarslan, Seda Elibol, Emirhan Eringen, Maddie Moore, Stefanie Schilasky, mina kretsar i Istanbul och Adana, för stödet genom min kreativa resa hittills.

Väl medveten om att otaliga konstnärer, skapare, akademiker och författare har genljudit i mig och präglat mig, vill jag tacka mina vänner och kontakter i konstvärlden som har visat mig generositet, omtanke och vänliga handlingar, med start hos Maria Marshall, som en inspirerande konceptuell konstnär, mentor och vän, och Mark Ginsburg, för våra ändlösa inspirerande samtal som fortsätter att vidga min horisont. Tack till Ahmad Hijazi, Mischa Badasyan, Adrian Marie Blount, George N Roses, Alex Korsunskaya, Miron Cuperman, Alexander Hidalgo, Maren Lübbke-Tidow, Noéline la Bouche, Friedrich Loock, Thomas Pagliaro, Nadine Barth, Katharina Mouratidi, Jess T. Dugan, Erdem Akkaya, Lisa Hoffmann, Adela Lovrić, Mathilde ter Heijne och studenterna i hennes klass vid Kunstuniversität i Berlin samt teamet bakom Common Ground-programmet, för att ge mig tillgång till er kunskap och era rum.

Ett stort tack, Amrou Al-Kadhi och Marianne Ager, för att ni trodde på mig och mitt arbete och för att ni skrev texter som möjliggör olika tolkningar av det.

Tack, Robyn, Markus Jägerstedt, Klas Åhlund, för att ni skrev låten Honey, som gav boken dess titel. Michael Elmgreen och Ingar Dragset, tack för att ni skapade verket Memorial to Homosexuals Persecuted Under Nazism (2008), som ger djup åt den historia den här boken berättar.

Alexa Becker och Klaus Kehrer, ett stort tack för att ni litade på mig och gav mig representation och plats. Det utmärkta Kehrer-teamet, däribland — men inte begränsat till — Sylvia, July, Barbara, Kathrin och Erik, tack för att ni förvandlade min idé till detta dyrbara föremål och för att ni hjälpte till att distribuera det.

Och slutligen, tack till dig, läsare, för att du tog den här boken i hand och gav den din dyrbara tid. Har du idéer om hur du kan ge gemenskapen tillgång till dina resurser är du välkommen att kontakta mig.

Samet Durgun